Så här började det...

Ända sedan jag var liten så har jag varit väldigt känslig och inte riktigt vetat hur jag ska hantera dessa känslor och att känna att någon står bredvid eller bakom mig och tittar på mig gjorde det inte lättare,

det gjorde mig väldigt osäker.

Jag visste att det fanns något, något mitt fysiska öga inte kunde se eftersom att jag alltid känt en närvaro av något som inte visade sig och jag var glad för att jag inte såg, jag var ju liv rädd!!

Jag älskar mina föräldrar villkorslöst! Men att prata med dom om detta var ingen ide då. Att säga att det inte finns något sådant trodde dom var lösningen för att få mig lugn, men det gjorde mig arg för jag visste vad jag kände och det var verkligt, inget påhitt!

I skolan var jag väldigt populär och jag hade många kompisar som jag umgicks med, men så fort jag var ensam så kom den där jobbiga och otäcka känslan av att någon var nära mig och tittade på mig..

Jag är uppvuxen med många djur och det var min räddning på kvällarna när jag skulle sova

för det var då som jag kände det som starkast.

Vi hade en katt som betydde väldigt mycket för mig och jag gick inte och lade mig förrän han kom in från sin kvällsrunda:-D. Han fick alltid ligga under mitt täcke längst ut och då kände jag mig trygg.

Djur är speciella, var rädd om dom!

Jag tänkte inte på att man kan utveckla det andliga, jag tänkte: Varför kommer andarna till mig.. Varför just jag..?

Jag uppsökte ett medium och hon sa att dom kommer till mig för att få hjälp och att jag kan komma överens med dom vilken tid som jag kan hjälpa dom och då fick jag veta att man har förmågan att kunna bestämma när man vill vara mottaglig.

Men jag har alltid vetat att det andliga inte är något som vissa har förmågan till,

alla har det inom sig och det handlar bara om att väcka upp det igen!

Jag ville syssla med något som jag tyckte om och var duktig på, dans :-)! Jag har dansat i många år och har alltid älskat det och när min danslärare rekommenderade mig som ny danslärare för sin chef så blev jag väldigt glad! Det var ju ett av mina mål som jag tidigare haft!

Så, då var man danslärare vid 17 års ålder och tyckte att det var väldigt kul och speciellt:-D.. Jag lärde ut dans och jag uppträdde inför en massa människor och det gjorde jag i nästan 3 år.

Efter detta började jag jobba på ett gym som grupptränare och det var också dans som jag lärde ut och det gjorde jag en kortare period.

Under denna period så har jag velat hjälpa människor fysiskt, att gå ner i vikt och tänka på sin kropp..

Det jag inte tänkte på då var att man måste vara frisk inombords också.

Min faster är en Reiki Master. Hon healar och det lät intressant, att kunna få bort smärta mm. genom mina händer det vore häftigt tyckte jag, så jag gick Reiki 1 och 2 som hela min familj gjorde.

Jag älskade värmen från mina händer och energin som började strömma genom mig och jag ville lära mig mer och veta mer och det gjorde jag också.

Jag gick en kurs i Sensitive Healing som gjorde att jag tog ett STORT kliv i rätt riktning och jag sa till min lärare Erik Östman som jag varmt rekommenderar! Att jag ville lära mig mer..

men då sa han: Det behöver du inte, du kan redan!

Sedan gick jag en Aurautvecklings kurs som jag också haft mycket nytta av som har hjälpt mig.

Frank och Line-Maria Løve Hauen som jag också varmt rekommenderar!

Den sista utbildningen jag gick var den Silvervioletta flamman från dinlivscoach.com. En underbar sida!

Idag dansar jag och healar och jag älskar det:-)!

Nu kan man säga att jag har alla redskap för att kunna leva ett friskt och kärleksfullt liv!

Jag har öppnat mitt hjärta, gör det du med!